wordofmouth

Om en vecka har vi haft premiär med teatern. Jag börjar bli något som kan liknas vid nervös, lite samma kännsla som om man alltid druckit lite för mycket kaffe, lite lätt skitnödig sådär. Har vi människor ett sånt behov av att visa oss perfekta att alla tillfällen vi får att visa att vi kan göra rätt får betyda nästan allt?

Undrar om folk skulle slå mig ifall jag regelbundet skämde ut mig, liksom för att sänka ribban?

Eller försvinner det behovet när vi har fru(eller man) och barn, när vi liksom reproducerat oss? Självklart är svaret nej, men ett ja hade varit roligare.

Dessutom har inte robotar nerver av stål, min dator kan bli nervös ibland, den begår inte självmord, men ibland iscensätter den sin egen död.